Finsk spets

Historik

Rasens förhistoria är okänd men hundar som i typ liknar finsk spets har använts för jakt på allt slags vilt sedan flera hundra år tillbaka. När rasen började renodlas i slutet av 1800-talet var målet att avla fram en jakthund som var bra att skälla på i träd sittande fåglar, men som också skulle vara vacker. Då upptagningen till rasens stambok påbörjades på 1890-talet återfanns det hundar främst i landets östra och norra delar, som i typ liknade varandra och hade samma användningsändamål. Finsk spets utsågs till Finlands nationalras år 1979.

Användningsområde

Rasen är en jakthund avsedd för jakt, främst på skogsfågel men även till en viss grad på mindre rovdjur, sjöfågel och älg. Den söker upp viltet mycket självständigt men samarbetsvilligt och markerar med skall.

Hälsa

Rasen anses generellt vara frisk. Epilepsi, patella luxation (lösa knäleder) och avsaknad av tänder, främst premolarer, förekommer i rasen. Rasklubben jobbar aktivt för att förebygga detta.

Egenskaper / Mentalitet

Rasen är mycket livlig, modig och temperamentsfull. Den behöver mycket både fysisk och psykisk stimulans för att må bra. En finsk spets är trädskällare och har därför lätt till skall. Samma egenskap kan bli ett problem i hemmet om man inte tar i tu med det. Den kan vara något reserverad mot främlingar men får aldrig vara aggressiv.

Storlek och utseende

Mankhöjd för hanar är ca 47 cm och tikar ca 42 cm. Vikt för hanar är ca 12–13 kg och tikar ca 7–10 kg. Färgen är röd.

Pälsvård

Pälsen är lättskött och badas vid behov.

Övrigt

En finsk spets är en tålig och stark jakthund. Rasklubben har inriktningen att man till avel endast ska använda jaktprovsmeriterade avelsdjur för bibehålla jaktlusten.

 

 

 

 Norrbottenspets

Historik

Rasen härstammar troligen från små lajkor som redan under förhistorisk tid fanns hos jägare på Nordkalotten. Dessa jaktspetsar skulle ge sin ägare tillgång till både föda och skinn från t.ex mård och hermelin. När skinnpriset rasade efter andra världskriget försvann intresset för rasen och den ansågs en tid som utdöd. Jägare i Norrbotten lyckades finna ett antal typiska individer och under 1960-talet säkerställdes rasens fortlevnad. 1967 erkändes rasen hos Svenska Kennelklubben och en ny rasstandard upprättades. Norrbottenspets är en av Sveriges nationalraser.

Användningsområde

Den används främst till skogsfågeljakt men den är fortfarande effektiv på annat vilt och den ställer även älg.

Hälsa

Norrbottenspets anses generellt vara mycket frisk. Ögonsjukdomarna katarakt och PRA förekommer. Epilepsi, höftledsdysplasi (HD), armbågsdysplasi (ED), patella luxation (lösa knäleder) och avsaknad av tänder förekommer också men i mycket liten skala.

Egenskaper / Mentalitet

Rasen är aktiv, modig och temperamentsfull. Den är skärpt, vänlig och självsäker. Den får inte vara nervös, skygg eller aggressiv. Den vill gärna ha mycket uppmärksamhet och trivs i familjens närvaro.

Storlek och utseende

Mankhöjd för hanar är ca 45 cm och tikar ca 42 cm. Pälsen består av två lager; ett undre fint och tätt lager bestående av underull och ett övre med täckhår som är hårt, kort och rakt. Färgen är ofta vit med gulröda eller rödbruna tecken.

Pälsvård

Pälsen är lättskött och badas vid behov.

 

(se under fliken länkar till skk)